Framtidstro
himlen är blåsvart
vagnshjulen gnisslar sig sakta fram
och raden av människor följer hasande efter
med ett vanvettigt leende
skrattar han åt dem
hånar de som inte förmådde släppa taget
de destillerar sin fruktan till tro
lever sina liv i försummat samförstånd
fyllda av grå apati
i en nedsläckt trappuppgång
står en man i sunkiga kläder
och langar förlorade drömmar till högstbjudande