Bortom skogen
De kallas för troll, men ingen vet egentligen vad de är. Långt bort kan man man se dem, mellan stammarna i skogen som ingen går in i. Det är svårt att få syn på dem för de omvärvs oftast av dimmor och mörker, men om du koncentrerar dig riktigt mycket kan du får syn på dem som otydliga skepnader långt borta. De är för långt borta för att man ska kunna urskilja några anletsdrag eller andra detaljer. De är bara stora grå skepnader som rör sig långsamt och trögt. När man väl ha fått syn på dem en gång är det lätt att hitta dem igen.
De flesta tror att de inte vet att man betraktar dem, att de inte ser dig, att du kan sitta gömd utan att de vet om det, men det är fel. Ibland när du tror att du inte syns, att de inte vet om dig, kan det plötsligt hända att skepnaderna vänder sig om, vänder sitt ansikte mot dig och ser rakt på dig, rakt genom alla stammar och grenar som är i vägen. Trots att du inte kan urskilja några anletsdrag vet du att de ser rakt på dig, det är instinktivt. De möter din blick och det är då du inser att du inte alls är gömd, att de hela tiden vetat om dig och din känsla av att vara gömd bara var en illusion. Det är en naken känsla, som om du satt helt naken på ett öppen fält och alla såg dig. Det känns som ett iskallt sting i hjärttrakten av något som liknar rädsla men ändå inte är det. Deras blickar skickar dessa kalla sting rakt till dig när du möter dem med din egen blick.
Det sägs att löven och skogen viskar till dem när någon ser på dem, att det är så de får reda på att någon är där bortom skogen och betraktar dem. Det sägs också att löven viskar sinsemellan och berättar vart de kommer ifrån, de som bor där djupt inne i skogen som ingen går in i, men inget vet riktigt säkert.